Jag har fått lite bekymmer med ena låret. Det är baksida som gör ont. Så istället för att springa har jag idag varit ute och promenerat. I skogen. Och jag ska erkänna att jag tycker att det är lite kymigt. Jag är nog den enda orienteraren som är skogsrädd. Jag är livrädd i skogen - för mördare, våldtäcktsmän, lösa hundar, björnar, vildsvin och annat skit som kan dyka upp. Jag spejar och spanar, hatar krön och stora träd. För man vet aldrig vad som lurar bakom dem. I dag mötte jag Ted Ås i skogen. Han var glad, laddade inför ett lopp i skottland nästa vecka. Det var ovant att se honom på mtb. Ni ser man vet aldrig vad som dyker upp bland träden. Idag hade jag turen på min sida. Förrutom snälla Ted, så mötte jag två tanter med varsin hund, en joggare med röd jacka, en äldre herre med en liten haltade Lassie-hund brevid sig och ett gäng inhängnade kor. (pust det var tryggt).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar