Nu har jag provat att springa barfota. Jag passade på när jag var på den långa stranden vid Tylösand i helgen. Det kändes precis som när man var barn och alltid sprang omkring utan skor på sommaren. I tanken var det lätt; sand, vågor som skvalpar, vackra snäckor och livbojar med jämna mellanrum. Men i verkligheten var det inte riktigt så lätt.
Vid strandbrynet var det så kraftig lutning så fötterna vinklades för kraftigt. Precis ovanför var det fullt av snäckskal så där var det till att vara fakir, med livet som insats. Och ännu längre upp på stranden var det mjuk fin sand som var urbota jobbig att springa i. Löpningen blev rätt kort, fötterna nästa domnade bort av trötthet och jag kan känna även idag tre dagar senare att fötterna fortfarande pulserar. Ok, nu har jag provat och jag ger barfotalöpning 2 av 5 stjärnor. Inte min grej alls.
Gårdagens löppass:
Distans: 8 km
Tid: 45.30 min
Fart: 5.45 min/km
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar