16 juli, 2008

Knäckebröd


Gräsänka, de är jag just nu. Martin och Louise har sommarlov och är nere i Varberg. I bilen ner hade de packat rätt roliga saker; två skateboards, två surfingbrädor, en kajak, ett par hileys ( jag vet inte hur det stavas) och en massa spel. Oooo vad jag vill vara med. Men icke.

Jag sitter hemma vid köksbordet, vänta på att intervjun med OS-hoppet och MTB-åkaren Fredrik Kessikoff ska börja på morgonTV. I min väntan tuggar jag på knäckebröd. Jag vet det låter väldigt gräsänkeaktigt, men grejen är den att jag tycker väldigt mycket om knäckebröd. Härliga smarrigag stora runda skivor, brungräddade, krispiga med bregott och kaviar på. Gott.

I morse blev jag dock lurad. När jag väl öppnat det stora runda knäckepacketet så låg inte de vanliga skivorna där utan runda rågrut. Jag förstår inte grejen med rågrut.
-Det går inte att smöra dem.
-Det fastnar massor av smör i groparna och inget på topparna.
-Det tar säker 30 sekunder längre tid än vanliga knäckebröd att bara smöra.
-Krispet är fel i munnen, ibland är det en rejäl krispighet och i nästa tugga är det helt tomt.

Nej, bort med rågrut. Hur tänkte man när man tog fram den produkten. Nog för att jag är för produktutveckling. På just knäckebrödsidan så finns det vissa geniala saker man tagit fram. Det som jag spontant tänker på är hålen i de stora runda knäckebröden, som man nu har plockat upp från bagerigolvet och lagt i påsar och börjat sälja. Genialt.

/H

10 juli, 2008

Dream on


Vi sitter hemma och pratar om drömmar. Jag ställer frågan vad drömmer du om?

- INGENTING. Jag gillar inte att drömma jag har det pefekt så som jag har det.

OK, som Fru ska jag vara glad och tycka att jag har en underbar man. Men samtidigt blir jag lite konfunderad, att inte drömma om något känns helt sjukt. Jag själv och hela mitt liv är uppbyggt av drömmar och målsättningar.

Det började när jag var 10, vad jag minns. Då såg jag ett inslag på TV från Hawaii där de för fösrta gången körde Ironman. Det ska jag göra tänkte jag då. Det är fortfarande min dröm och mitt mål. Nu 30 år senare har jag åtminstone genomfört två järnmän och Hawaii börjar närma sig. Vi får se om jag är 45, 50 eller 70 när jag hamnar på Hawaii, skitsamma, för en sak vet jag och det är att jag ska dit.

Jag har drömt om mycket om många av mina drömmar har jag nått. Och nya drömmar pockar hela tiden på uppmärksamhet bo i Åre, lyckas inom eventbranchen, ha en sommarstuga i Varberg precis vid strandkanten, snacka flytande engelska och kinesiska, bli sponsrad av Ralph Laurent resten av mitt liv. Och mycket, mycket mera.

Hur kan man inte drömma? Det är en gåta.

Jobba, jobba, jobba

I går var en bra dag.

1. Möte med Cubsec - vaktbolag som ska hjälpa oss på VM.et.

2. Möte med Lotta och hennes nya klädmärke Mastiff. Hon ska kitta upp alla våra funktionärer med schackrutig tröja och halsduk samt ett par lejopardmönstrade shorts. De lär ju synas ;-) Dessutom planerar vi tillsammans en modevisning på själva VM-banan.

3. Möte med Burton. Presentation av framtiden och vad vi kan göra ihop. Jag säger inget, men vi har en del bus pågång...;-.

Dessutom, ett samtal från BRG - Business Region Göteborg, som tror på Skatesommar och redan i år går in med lite pengar.

Ja, det känns rätt bra.

Idag så blir det ytterligare en mötes- och ringdag:
1. Ett TV-bolag
2. Ett Scenbygge bolag
3. En ljud och ljus-tjej. ;-)
4. Hämta bilen som har fått hela bakrutan krachad efter en resa till Ängelholm i förrgår.
5. Slutliga besked från Telia, Swedbank och SKF.
6. Kontakta SATS Mölnlyck gällande Stordådet - jo lite ideellt arbete också.

/H

08 juli, 2008

Prisa regngudarna

Regn, regn och en jäkla massa mera regn. Och tro det eller ej, men jag har tränat. Idag på racern och igår blev det både löpintervaller och kajak.

Igår efter mitt blogginlägg fick jag mig ett hugg i själen. - Jäkla latmask nu får du allt visa vad du går för. Nu får det vara slut på alla bottenplaceringar på alla tävlingar. Det går inte längre att gå i mål och vara nöjd med att ha genomfört tävlingarna.

Jag måste vara svensk mästare i att ha genomfört diverse idiotlånga och tuffa tävlingar med minimal träning. Jag vet inte hur många målgånger jag har trippat i mål bland de sista med mina flätor, lett lite sött och knaptt varit anfådd. - Ja vad roligt jag tog mig i mål - gud vad duktig jag är. Gud vilket starkt pannben jag har. Typ 4 timmar bakom eliten.

Nej, nu vill jag ta i lite. Kötta på. Spotta, fräsa, snora och låta mjölksyran spruta. Regnet har fått mig att känna mig lite coolare, lite tuffare.

Hoppas det regnar i morgon också.

07 juli, 2008

Ingen sol, ingen paddling


Ja, jag erkänner. Vädret har en hel del makt över mig. Som nu, jag bestämde mig för 45 minuter sedan, att när Martin kommer hem så sticker vi och paddlar. Det har precis börjat ösregnar. Behöver jag säga något mera om min paddellust och vart den tog vägen?

Jag förstår det inte själv, när det gäller träning då vill jag ha det bästa av alla tänkbara väder. Sol, molnfri himmel, vindstilla eller krispigt vitt om det nu råkar vara vinter. Det är ju i och för sig inget konstigt i det, men nu kommer det luriga. Så fort det är tävling, då vill jag att vädret ska vara överjävligt. Snöstorm, höga vågor, inte en strimma sol och en massa lera eller halka. Hm, måste prata med en psykolog om detta. Eller är det så enkelt att jag är lite vardagslat?

VM stress

Sitter hemma och jobbar idag. På något konstigt vis får jag mera gjort hemma än på jobbet. Det jobbiga är att folk tror att "jobba hemma" = kolla på TV, surfa, blogga, läsa. Ok just nu bloggar jag. Men det är ju lunchtid och jag tycker inte om att laga mat för en person. Blogga är mycket roligare, när jag väl tar mig tid att göra det.

För jag har jobbat: hittills idag har jag ringt 32 samtal och mailar 10 mail. Observera detta innan lunch. Och det känns som om jag behöver öka takten ytterligare. Få se om jag hinner med ytterligare 30 samtal idag.

Man kan lätt säga att jag börjar bli stressad inför VM.et i augusti. Jag drömmer om VM.et hela tiden. Det har börjat kännas rejält i magen. Först var det en fjäril som fladdrade och det var rätt ok. Men nu känns det mera som i Alien filemn precis innan Sigourney Weavers mage spricker. Det tumlar runt rätt rejält. Hoppas nu bara att jag inte blir åksjuk på kuppen eller att magen spricker. För jag är livrädd för monster.