Knäckebröd

Gräsänka, de är jag just nu. Martin och Louise har sommarlov och är nere i Varberg. I bilen ner hade de packat rätt roliga saker; två skateboards, två surfingbrädor, en kajak, ett par hileys ( jag vet inte hur det stavas) och en massa spel. Oooo vad jag vill vara med. Men icke.

Jag sitter hemma vid köksbordet, vänta på att intervjun med OS-hoppet och MTB-åkaren Fredrik Kessikoff ska börja på morgonTV. I min väntan tuggar jag på knäckebröd. Jag vet det låter väldigt gräsänkeaktigt, men grejen är den att jag tycker väldigt mycket om knäckebröd. Härliga smarrigag stora runda skivor, brungräddade, krispiga med bregott och kaviar på. Gott.

I morse blev jag dock lurad. När jag väl öppnat det stora runda knäckepacketet så låg inte de vanliga skivorna där utan runda rågrut. Jag förstår inte grejen med rågrut.
-Det går inte att smöra dem.
-Det fastnar massor av smör i groparna och inget på topparna.
-Det tar säker 30 sekunder längre tid än vanliga knäckebröd att bara smöra.
-Krispet är fel i munnen, ibland är det en rejäl krispighet och i nästa tugga är det helt tomt.

Nej, bort med rågrut. Hur tänkte man när man tog fram den produkten. Nog för att jag är för produktutveckling. På just knäckebrödsidan så finns det vissa geniala saker man tagit fram. Det som jag spontant tänker på är hålen i de stora runda knäckebröden, som man nu har plockat upp från bagerigolvet och lagt i påsar och börjat sälja. Genialt.

/H