Vi sitter hemma och pratar om drömmar. Jag ställer frågan vad drömmer du om?
- INGENTING. Jag gillar inte att drömma jag har det pefekt så som jag har det.
OK, som Fru ska jag vara glad och tycka att jag har en underbar man. Men samtidigt blir jag lite konfunderad, att inte drömma om något känns helt sjukt. Jag själv och hela mitt liv är uppbyggt av drömmar och målsättningar.
Det började när jag var 10, vad jag minns. Då såg jag ett inslag på TV från Hawaii där de för fösrta gången körde Ironman. Det ska jag göra tänkte jag då. Det är fortfarande min dröm och mitt mål. Nu 30 år senare har jag åtminstone genomfört två järnmän och Hawaii börjar närma sig. Vi får se om jag är 45, 50 eller 70 när jag hamnar på Hawaii, skitsamma, för en sak vet jag och det är att jag ska dit.
Jag har drömt om mycket om många av mina drömmar har jag nått. Och nya drömmar pockar hela tiden på uppmärksamhet bo i Åre, lyckas inom eventbranchen, ha en sommarstuga i Varberg precis vid strandkanten, snacka flytande engelska och kinesiska, bli sponsrad av Ralph Laurent resten av mitt liv. Och mycket, mycket mera.
Hur kan man inte drömma? Det är en gåta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar