Terränglöpning - the shit!

Jag måste erkänna, jag är tokig i terränglöpning, fullkomligt älskar skiten. Ju eländigare desto bättre. Höga klippor, snårigt, lerigt, nästintill omöjligt att ta sig fram - Tjohooo! Vad roligt.

Min terrängbana!

I lördags var jag ute i skogen och sprang obanat. Målet var att hela tiden ta mig uppför, uppför. Högsta punkten i terrängen var mina delmål, dit skulle jag. Flåsigt och svettigt.  Och jag undrade för mig själv en stund var orienteringsmusklerna tagit vägen? Vet att jag i alla fall har spring i benen och massor med vårkänslor. Vill ut och springa igen och igen.