Annelie Pompe och jag

Pompe på världens tak.

Ja, jag fick till ett löppass igår, det var nästan en vecka sedan sist. Men nu känns allt bra i kroppen. Inga pollen och ingen magont efter all voltaren. Tipp topp.

Gårdagens löprunda:
Distans: 6 km
Tid: 32.30 min
Fart: 5.25 min/km
Känsla: Lätt och coolt.

Efter passet gjorde jag 20 armhävningar och klättrade även hela klätterväggen som vi har intill vårt hus. Allt jag gjorde fysiskt igår kändes lätt. Skönt efter allt slit som varit under våren. Medan jag sprang och klättrade tänkte jag på Annelie Pompe. Jag jämförde min löprunda mot hennes klättring upp på Mt Everest, och det gav mig en knuff i baken framåt. Jag tänkte att om jag skulle känna samma trötthet och utmattning på min runda som hon kände under sin klättring upp på världens tak, så skulle jag behöva ta på mig ett kylskåp, en gasmask som stryper syretillförseln och samtidigt stå på ett avigt rullband så för varje steg framåt så åkte jag bakåt en meter. Den mentala bilden gjorde att det kändes enormt lätt och enkelt.

Min mentala bild i kväll kanske ska bli Eva Nyström när hon krossar Kalmar Järnmannen. Shit vad lätt det kommer att bli på löpningen.