40-års krisen är räddad!

Tjohoo!

Min inre eld har under en tid inte fått något bränsle som den gillar. Jag har försökt på alla sätt och vis att  föda den med diverse äventyr och utmaningar, men inget har fungerat. Min egen analys har varit att det är en 40-års kris eller något liknade. Observera att jag är ingen negativ, deppig, krisig person överhuvudtaget så känslan har varit helt ny och helt malplace för mig. Men så igår låg alla pusselbitarna på bordet och allt föll på plats.

• Kan köpa en kolfiberram till ett bra pris.
• Inställt Köpenhamnsmarathon.
• Ska jag sälja våtdräkten?
• Jojjes häftiga insats på Copenhagen Challange.
• Saknaden av spinningklasserna.
• Min dröm sedan jag var 10 år - Hawaii Ironman.
• Vår franske granne som vill ha träningssällskap.

Kanske enkelt att lösa detta pussel, men jag kan säga att det varit klurigt under en tid. Men när jag såg alla pusselbitarna för mitt inre så kände jag mig som Professor Langdon (Tom Hanks) i Da Vinci-koden. Helt plötsligt var bilden helt solklar, jag såg lösningen. Halleluja!

Nu ska jag hoppa på och satsa på Ironman igen. Det blir Copenhagen Challange 2012. Jag har redan två tävlingskompisar med; Martin och vår granne Christoffe, vi skakade hand på Eriksbergsbryggan igår 19.38. 

Äntligen måndag!

Hallen.

Sitter vid skrivbordet med en kopp te, inte kaffe. Jepp, så är det och så kommer det att vara. En helg med jämna krämpor. Bäst i helgen; smörgåstårta igår på morsdag. Näst bäst; ommöblering av tavlor, nu hänger familjeporträtten i köket och seglartavlorna i hallen.

Bäst idag kommer följande att vara:
Martins pappa fyller 70 år.
Mitt skrivande på jobbet kommer att gå som en dans.
Styrkepasset på gymmet kommer att äga.

Äntligen måndag!

Grymt problem = kanon affärsidé

Ny tapet i hallen. Preppy!

God morgon!

Lite lätt träningsvärk. Skönt.

Jag har ett problem som jag ska formulera till en affärsidé:
Jag gillar att träna. När jag väl är på plats på gymmet, eller i löparspåret är det underbart. Då älskar jag att vara där. Men problemet är att ta mig dit. Åh vad segt det kan vara, och så många ursäkter. Om jag kommer på ett bra sätt att få mig från soffan till gymmet, då har jag en grym affärsidé. Då kommer jag att blir miljardär och jävligt fit.

Dagens göromål:
1. Kika lite närmare på en Cisco-utbildning. 3 tim.
2. Telefonmöte med Tobbe. 30 min.
3. Affärsutvecklingsmöte. 45 min.
4. Ledningsgruppsmöte. 1 tim.
5. Maila. 1 tim.
6. Ringa SAFE ang. en PT-utbildning i höst.
7. Boka biljett till Kalmar.
8. Rensa kontorsförrådet - hann inte igår.
9. Springa 6 km.
10. Fredagsmys.

JA, det har kommer jag att göra till en bra dag.

Efter ärtsoppan blev det fart

En skön kväll. Ärtsoppan till middagen satte fart på oss. Först en lång promenad och sedan styrketräning på gymmet. 30 minuters intensiv styrketräning, det var väldigt länge sedan. Jag kommer nog att känna av det i morgon. 40 utfall och 12 armhävningar. Jepp, jag har lite att jobba på.

e-handel och spinning

Det går som tåget. Dagens lista är snart avklarad. Fortfarande seg och småfebrig, ingen träning med andra ord.

Har idag fått en sjuk längtan efter att driva en e-handel. Har spanat in hur många e-handelsentrepenörer som helst idag och är så sugen. Självklart måste det vara något med sport och hälsa, men vad? Det är där jag går bet.

Fick vid lunch ett samtal från SATS med frågan om jag kan vara spinninginstruktör i sommar. Synd att det är just de veckor som vi ska ha seglarläger för två ungdomar, för nu är jag rätt sugen på att dra igång cyklandet igen. Jo, banne mig det är jag, nu ringer jag till SATS Kompassen och meddelar mitt intresse. NU!

Dagens göromål

Jetson till salu

Ja, läget blev inte mycket bättre med glass och sömn. Men, det är bara att bita ihop. Jag vet att har jag att göra så känns det alltid bättre. 

Dagens göromål:

1. Ta ett gäng nya kontakter inom e-handel. (25 st.)

2. Läsa igenom en vårdutbildning och börja skissa på ett upplägg i en ny stad. 

3. Skriva en del om entreprenörskap.

4. Ev. gå på invigning av nya lokaler - får se hur jag mår. 

5. Förhoppningsvis sälja Jetson-fåtöljen, en intresserad kommer förbi i kväll. 

6. Sätta ut annons om att vår båt går att hyra i sommar. 

7. Promenera med Jackie. Det blir nog ingen löprunda idag.

8. Rensa skåpet med alla kontorsprylar

Småsjuk eller helseg?

Feberkänsla...

Inte alls något tryck i mig idag. Huvudet är segt, kroppen är trött, ögonen svullna, axlarna stela, ont i huvudet och febrig. Dricker bubbelvatten som en tok. Har ställt fram Sodastreamern på köksbänken så nu bubblas det för fullt.

Jag är inte sjuk, jag är pigg...

Försökte mig på ett lättare löppass för att få kroppen att bekänna färg. Är jag sjuk eller bara lite seg. 3 km blev det i blåsten. Inte skönt någonstans, vet fortfarande inte om jag är sjuk eller seg. Jag tror att morgondagen kommer att ge mig svaret. Nu blir det myspys resten av kvällen, ska koka ihop en chokladsås och hälla den på vaniljglass.

Dagens pass: 
Tid: 18 min
Distans: 3 km
Fart: 6,0 min/km

Nya tankar kring löpning

Har under en tid funderat lite på målsättningar. Ok, det är ju inget nytt under solen, det är ju en av mina hobbys - att sätta mål, göra planeringar, tidplaner etc. Denna gång är min plan faktiskt en helt ny tanke och helt och hållet inspirerad av en bok jag läste häromdagen.


Boken är: Vad jag pratar om när jag pratar om löpning av Haruki Murakami.

Det är en samling tankar av Haruki, som han har i sitt huvud när han är ute och springer. Han är inte extrem på något vis i sin träning eller sitt tävlande. Håller sig kring ett marathon per år. Men det som grabbade tag i mig var nog inget som var direkt skrivet i boken utan själva känsla som jag själv fick när jag läste den. Jag kände mig på något sätt fri och inte så jävla hetsig när jag läste boken. Jag fick en skön känsla av flow - ett flow utan hets, rekord och extrema utmaningar.

Haruki har nu fått mig att vilja prova att ha ett nytt förhållningssätt till löpning. Han springer varje dag - portionerar ut sin träning så att den aldrig blir för tuff mot kroppen, utan som han säger han smörjer kroppen med sin träning.

Hm, jag vet inte riktigt. Jag ska nog läsa boken igen för att kunna formulera mina tankar bättre.

Rörörunt

Eftersom det inte bidde Gbg varvet och inte heller bidde det Köpenhamns maran så blev det andra roliga saker. Vad sägs om äventyrslöpning? Med ett helt gäng löpvilliga? Tjohoo, vi tog båten ut till Rörö och väl där snörade vi på oss löparskorna och gav oss ut på en upptäcktsfärd. Jag, Martin, Louise, Kajsa och vildhunden Jackie.

Resultat: fyra blåmärken, två vurpor och en massa rivsår på benen.
Kort sagt: Vi hade skitkul.

Vild löpning

Har kommit in i ett mood med lite skön löpning. För mig innebär det ca 6 km lite småkuperad terränglöpning och trevligt sällskap i form av Martin och Jackie. Det är den sistnämnda som ser till att passet blir lite huller och buller. Det är viltspåren som blir vår bana. Ibland springer vi snabbt då vi fått span på en hare och ibland stannar vi till för att lukta lite extra. Man vet aldrig hur dessa pass utvecklar sig och det känns skönt just nu då mina vanliga rundor är extremt tråkiga. Vild passen är vår ny grej och extra roligt är det sedan att tanka ner banan på Garminsiten för att se hur galet vi springer. Fartlek har fått en ny dimension.

Vild löpning

Gårdagens pass:
Distans: 6 km
Tid: 36 min
Fart: 6 min/km
Terräng: Upp och ner, huller om buller, över stock och sten.

Gamnacke

Vaknade i morse med lätt huvudvärk och näsblod. Oj vad nu? Kollade snabbt biverkningar av Voltaren och kunde konstatera att det hörde ihop. Har därför nu helt slutat både med Voltaren och Allergimedicin.  Bestämde att nu få det vara nog med bomullshjärnan, näsblod och huvudvärk. Tog en kopp kaffe istället som om det vore bättre...

Har just tagit en liten paus från arbetet. Jobbar mycket hemma nu och inser att det där med 10.e fika, långlunch och klockan tre kaffe inte existerar. Upptäcker att jag suttit lite för länge vid datorn då jag känner av gamnacken och ostbågeryggen. Just så känns det nu. Nästan samma känsla som när man cyklar Vätternrundan och har passerat Jönköping, då brukar gamnacken infinna sig.

Om någon timma är det dags för dagens löppass - 6 km platt bana. Lugn och fin.

Träningsdagbok

Min fina träningsdagbok

Tidig morgon, sitter på tåget och filosoferar. Fortfarande rätt trött från gårdagens backpass. Skönt!
Mina tankar fladdrar runt. De handlar om målsättningar, träningsupplägg, semesterlöpning och en massa annat. Den röda tråden är löpning så klart. Såg nyss från tågfönstret en racercyklist, blev inte avundsjuk. Bra, då kan jag släppa den tanken.
Ska börja skriva träningsdagbok på riktigt...spana in godbiten.

Mördartråkigt pass

Hm, undrar om titeln är korrekt - mördartråkigt? Det var så nyss i alla fall. Backintervaller. Det hörs ju bara på namnet hur skitjobbigt det är. Fattar inte varför jag gör detta.

Det blev 4 varv på en 1,5 km lång backig bana. Tänk er sista delen av Lidingöloppet - Abborrbacken och Karins backe om och om igen. Ett riktigt härdar pass. Flåsigt och kämpigt. Jag fick till och med håll.

Ja, ja nu är det över. Tack och lov jag överlevde och blev förmodligen mycket starkare någonstans i kroppen.

Sprang på den blå linjen

Det blev en kort måndagslöpning tillsammans med Martin. Vi följde den blå linjen som på lördag kommer att utgöra banmarkering för Göteborgsvarvet. Vi följde inte hela, men ett par kilometer. Ahh, vad jag vill springa varvet.

Måndagens pass:
Distans: 6 km
Tid: 34.50 min
Fart: 5.48 min/km

6 dagar till Marathon!

MIn provlöpning gick åt skogen. Ok, jag sprang 13 km, med en snittid på 6 km/h fart. Det är ju inget att klaga på, men tyvärr, foten höll inte. ;-(

Nu har jag haft några dagar då jag vankat av och an som professor Baltazaar för att fundera på hur jag ska göra. Springa på söndag eller inte springa.

Och nu äntligen har jag fattat ett beslut. Jag sparar kroppen, hur mycket knoppen än vill. Jag ska inte springa, jag vågar inte riskera att foten går sönder ännu mera.

Så nu är ett nytt sikte inställt. Berlin Marathon om 131 dagar. Bra beslut, svårt beslut, präktigt beslut...

10 dagar till Marathon

Idag är det äntligen torsdag och jag får springa, det är nämligen sista dagen på min voltarenkur. Shit vad jag är nervös.
Hur ska det kännas i foten?
Hur är pollenläget?
Hur är konditionen?
Har jag tappat en massa sedan i lördag?
...Frågorna är många och på något sätt livsviktiga för mig. Jag fattar det inte själv, jag har aldrig varit så här uppskruvad inför något lopp tidigare. Helt plötsligt känns det som att jag ska representera Sverige i OS. Fjärilar i magen även fast det är 10 dagar kvar. Eller är det månne så att jag oroar mig för min löparkänsla idag.

Skärpning Larsson. Tagga ner. Slappna av. Sluta att oroa dig.

Jag vet att min inägg senare idag efter löpningen kommer att vara fullt av glädje.

12 dagar till Marathon

Knaprar mediciner som aldrig förr

Inte mycket kvar nu.

Hotellet är bokat och resesällskapet är redo.
Kvar att göra är: välja skor och kläder.

Pollenläget är bra mycket bättre än på ett tag. Jag var till och med ute och sprang i lördags. En mil blev det i den sköna värmen. Lite tungt var det i andningen och jag vet att det är pollen som gör att jag nästa får lite astmakänsla. Inte för att jag vet hur det känns, men så som jag tror att det känns.

På minus sidan är att min lilla fotskada som jag drog på mig på Lidingöloppet gör sig lite påmind. Så just nu kör jag en voltarenkur i fem dagar. Jag både knaprar tabletter och smöjer med gel. Ingen löpning under kuren. Började med detta i lördags så jag borde få börja springa på torsdag. Då ska jag ut och testa lite lätt.

16 dagar till Marathon

Två veckor kvar!

Men gud vad jag tjatar, men är det nedräkning så är det. 16 dagar kvar, hmm endast två veckor. Utanför fönstret springer många förbi på en lunchrunda. Det märks att Göteborgs varvet snart ska gå av staplen. Det fullkomligt kryllar av löpare på stan.

På tal om Göteborgs varvet tog platserna slut extremt tidigt i år, så när jag skulle anmäla mig var det redan fullt. Därför bidde det Köpenhamns marathon istället, som går dagen efter varvet. Jag måste ju göra någonting för annars blir jag grymt avundsjuk på de som springer varvet.

Dagens uppladdning;
Vilodag, ev lite yogaövningar för jag är rätt stel i kroppen. För övrigt blir det två pizzaslices och två glas vin i kväll. Och i morgon, ett långpass på löpbandet.

Lunchlyx

Redo för löpbandet

Det bidde ett pass på lunchen. Precis vad jag behövde. Var lite seg i skallen innan, så det var skönt att ta på sig löparshortsen och kliva upp på löpbandet. Lugnt och fint tempo som gjorde mig piggare för varje kilometer som avverkades.

Dagens pass:
Tid: 59 min
Distans: 10,3 km
Fart: 5.44 min/km

Den här låten kör jag på repeat just nu:

17 dagar till Marathon

Är just nu i en fas på jobbet där jag skriver en hel del viktiga texter. Hjärnan jobbar på högvarv med formuleringar, ta in ny information, försöka vara logiskt, rationell och effektiv. Skitkul, bara man är fokuserad. Riktigt rejäl hjärngympa kräver stenhård träning av kroppen. Ju mera adrenalin jag får igång i kroppen desto roligare och fokuserat blir mitt skrivande. Åtminstone känner jag så. Och jag verkar inte vara ensam, när jag läser andra bloggare som jobbar mycket med att skriva så är träningen deras ventil för att få ut gammalt och in med nytt.

Klockan 12.00 ska jag se till att min ventil får jobba lite. Det blir ett lunchpass idag inomhus på löpbandet. Pollenhelvetet är fortfarande helt jävulusiskt. Men, men inget jag kan göra åt, så det är bara att gilla läget. Käka medicin, vara inomhus, träna inomhus och sitta vid fönstret och titta ut på alla löpare i shorts... 

.

Vad vore väl en löparrunda utomhus...
jag vill rulla mig i gräset, gnugga ansiktet mot björkbladen, käka äpplen och dricka vetegräs

18 dagar till Marathon

Shaker, fetmjölk och proteinpulver.

Har just skippat klockan tio kaffet och ersatt koffeinet med en proteinbomb. Egentligen ingen aning om varför jag gör det, men jag måste erkänna att det känns bra på något sätt. Tänker att Gunde Svan aldrig drack kaffe när han var på topp, då ska inte jag heller göra det. Men å andra sidan jag är varken på topp eller någon Gunde. (nu är jag bra nära att gå hämta mig en kopp kaffe, men jag struntar i det och det gör mig lite närmare toppen)

19 dagar till Marathon

Uppe med tuppen och sprang inne på löpbandet. Ute var det snöblandat regn, otroligt skön syn för mig som lider enormt mycket av pollen. Fick upp farten rejält då jag lyssande på Kati Wolf med sin What about my dreams. Som tar hem hela eurovision tävlingen.

Dagens pass:
Distans: 8,2 km
Tid: 46 min
Fart: 5.36 min/km

20 dagar till Marathon

Summerar vid köksbordet

Här kommer en lite statusrapport om läget:

Minus

• Har inte sprungit ett enda pass över 18 km.
• Har varit förkyld ett par gånger i vinter/vår.
• Har haft en stukning i foten som gör sig påmind då och då.
• Pollenallergin är värre än på många år. 
• En spricka i hälen vägrar att läka.
• Gillar att partja på helgen, mer än att springa långpass. 
• Har inte följt träningsschemat.

Positivt

• Mycket vardagsmotion tack vare hunden. 
• Käkar mera grönt på tallriken än någonsin.
• Har bra rutin i att logga min träning. 
• Är stabil på milen ca. 50-55 minuters tempo.
• Börjar gilla intervallträning. 
• Är inte rädd för långa distanser.
• Har inte gett upp.

Korkat!

Så summerar jag mitt beslut igår om att springa ett långpass ute. Det gick åt skogen. 8 km sprang jag sedan var jag tvungen att kasta in handduken. Hjärtklappning och en enorm seghet i kroppen var orsaken och det var nog tur att jag satte stopp där, för natten har vart jobbig.

Inför långpasset

Sitter i köket med en stor balja kaffe. Har just tagit en dos av all pollenmedicin jag har. Ska ut på en långlöpning. Känns spännande, en rejäl utmaning och då är det inte distansen som jag är pirrig inför utan hur det ska gå med allergin.

Saker jag ska ha med på löpningen:

• Midjebältet med vätska - både vatten och något sött blir det idag. 
• Garminklockan på armen.
• Iphonen om jag måste ringa efter hjälp.
• Vet inte om jag ska ha musik eller ej. Vill helst springa utan och låta naturens musik driva mig framåt.
• Nässpray om pollen attackerar.
• En tjuga om jag vill köpa en glass.

Dagens runda vet jag inte ännu hur lång den blir men jag ska ta mig från hemmet ut till båten vid Björlanda. Borde vara någonting mellan 15 och 20 km, vi får se.