MIn provlöpning gick åt skogen. Ok, jag sprang 13 km, med en snittid på 6 km/h fart. Det är ju inget att klaga på, men tyvärr, foten höll inte. ;-(
Nu har jag haft några dagar då jag vankat av och an som professor Baltazaar för att fundera på hur jag ska göra. Springa på söndag eller inte springa.
Och nu äntligen har jag fattat ett beslut. Jag sparar kroppen, hur mycket knoppen än vill. Jag ska inte springa, jag vågar inte riskera att foten går sönder ännu mera.
Så nu är ett nytt sikte inställt. Berlin Marathon om 131 dagar. Bra beslut, svårt beslut, präktigt beslut...