Har under en tid funderat lite på målsättningar. Ok, det är ju inget nytt under solen, det är ju en av mina hobbys - att sätta mål, göra planeringar, tidplaner etc. Denna gång är min plan faktiskt en helt ny tanke och helt och hållet inspirerad av en bok jag läste häromdagen.
Boken är: Vad jag pratar om när jag pratar om löpning av Haruki Murakami.
Det är en samling tankar av Haruki, som han har i sitt huvud när han är ute och springer. Han är inte extrem på något vis i sin träning eller sitt tävlande. Håller sig kring ett marathon per år. Men det som grabbade tag i mig var nog inget som var direkt skrivet i boken utan själva känsla som jag själv fick när jag läste den. Jag kände mig på något sätt fri och inte så jävla hetsig när jag läste boken. Jag fick en skön känsla av flow - ett flow utan hets, rekord och extrema utmaningar.
Haruki har nu fått mig att vilja prova att ha ett nytt förhållningssätt till löpning. Han springer varje dag - portionerar ut sin träning så att den aldrig blir för tuff mot kroppen, utan som han säger han smörjer kroppen med sin träning.
Hm, jag vet inte riktigt. Jag ska nog läsa boken igen för att kunna formulera mina tankar bättre.