Snuvad på marathon!

Snart frisk!

För tre-fyra veckor sedan sprang jag med lätthet distanser på 7, 9 12 och 21 km som standard. Idag efter lika lång tids stillasittande och förkylning så är det en helt annan visa. Flåsande, spottande, harklande och skumpandes tog jag mig nyss igenom 3 km. Högröd i ansiktet har jag just avslutat ett glas mjölk. Konstaterar med en djup suck att jag är tillbaka på noll. Men jag är inte bitter för det. Snarare lite peppad att låta träningen vara lätt, mjuk och fin ett tag. Kan lätt säga att jag blev snuvad på marathonloppet i Berlin i går. Det positiva i eländet är att jag inte har en helvetisk träningsvärk idag och en vecka framåt...

Jag har slagit vad med mig själv att jag inte ska bli sjuk något mera. Så från och med nu så kommer jag att vara noga med att snabbt efter mina träningspass:

1. ta ett glas mjölk. 
2. tvätta händerna.
3. vara nöjd även med 3 km. 

Berlin byttes ut mot Björlanda

Drog fram min morgongåva från källaren igår. Tro det eller ej, men jag fick ett par rullskidor av min man när vi gifte oss. Misstänker att jag är den enda i världen som har fått rullskidor som morgongåva och därtill blev riktigt, riktigt glad åt presenten. 

Efter en period med otroligt mycket att göra på jobbet så kom förkylningen när jag väl var klar med arbetet och kunde slappna av. Så mitt besök på ambassaden i Berlin och min medverkan i Berlin marathon har jag snutit bort. Ja, ja vad är väl ett marathon i Berlin mot ett rullskidepass i Björlanda. Äh, jag tar nya tag. 

Skidskorna på!

Bambi på hal is.

Deadline idag!

Ja, äntligen har dagen kommit då det är deadline. Många veckor riktigt hårt slit når sitt slut. Kl. 13.00 idag är det definitivt punkt. Efter det ska jag ta en lång promenad och bara njuta av livet. Njuta av vad som nu kommer att kännas som frihet.

Lipsill

Ingen uppdatering på länge. Ingen träning på länge. Tråkigt. Bara jobb. Förkylning i kroppen. Segt. Surt. Vill att detta ska vändas nu till något bra. Ser fram emot Berlin, men kan inte riktigt glädjas åt det ännu. Måste jobba klart. Fan, jag blir ju aldrig klar. Trött nu efter att ha jobbat i minst 12 timmar om dagen i två veckor utan ens helgvila. Inte så konstigt egentligen att jag känner mig sjuk.

Nä nu har jag lipat av mig. Nästa inlägg är det glömt. Då är det härligt igen. Längtar redan till nästa inlägg.

Stryka och fartlek

Körde ett intensivt pass igår på gymmet. 1 km löpning i uppvärmning, 1 km snabb löpning, 4 styrkeövningar, 2 km löpning ursnabbt och sedan 7 styrkeövningar. Flåsigt kan jag säga att det blev.

Lätta vikter för axlarna som är så svaga.

Tar i för kung och fosterland

Tid för finlir

Sitter och funderar lite...

En helg med bara jobb. Var knappt utanför dörren, utan hängde som en gam över datorn. Bra -  fick mycket gjort. Dåligt - hann inte med någon träning. Men ibland så måste man prioritera. 

Måndag igen. Har just gjort listan över dagens och morgondagens måsten, lite att göra. Det är 12 dagar till deadline för det arbetet jag gör just nu och det känns bra. Jag kommer att fixa det och det kommer att bli bra. Jag har gjort det jag ska så det som är kvar är finlir. 12 dagar med finslipning, förtydligande, remissläsning och förbättring. Oj, det här kan bli hur bra som helst. 

21 dagar till Berlin. Där jag inte hunnit börja finlira ännu. Känslan är inte lika skön som den jag har för jobbet. Varför är det alltid så med mig och tävlingar? Jag vill verkligen jobba på just den biten, att gör det bästa jag kan inför en deadline. Jag vill upp på tårna, gå ner i brygga, verkligen lägga manken till i ansträning och förberedelser. Jag vill ha tid och lust till att finlira. Stå där på startlinjen veta exakt att shortsen jag har på mig inte korvar sig, att jag har tejpat kroppen på de ställen där jag brukar få skavsår, att specialknuten på skorna är den bästa m.m. Det är tid för det nu! Det är finlirens tid!

Triathlonsmurfen

Skulle man kanske kunna kalla mig som är 1.60 alltså tre äpplen hög. Vi var hemma hos Martins föräldrar igår och grävde fram lite gamla prylar: Hittade en påse fylld av smurfar. Och genast började vi leka med dem. 

Ironmansmurfar. Simsmurf, cykelsmurf och marathonsmurf (alltså marathon i mitt tempo)

Glad-i-mål-smurfen

Ont-i-mål-smurfen

En clown i löpspåret.

Tar en titt ner i träningskläder-lådan. Stökigt. Allt är huller om buller. Men glädjande nog så är det inte längre bara svart. Några färgklickar lyser upp glatt. För några år sedan var allt i lådan helt svart. Det tog evigheter att hitta rätt bland allt det svarta. 

Mitt mål är att fasa ut det svarta. Frågan är bara om man kommer att se ut som en clown på träningspassen. Med röda byxor, och rosa tröja. Eller orangea byxor och grön tröja. Blir kluven, det svarta har faktiskt en funktion och det är att inte chocka andra och att inte skämma ut sig själv?

Nej det är inte maskeradlådan, det är träningslådan.

Marathonträning för nybörjare

OK, rubriken är en inte riktigt helt sann. Det handlar om Martin som har varit skadad i snart 2 år. En avsliten baksidesmuskel som tagit rejält med tid att få bukt på. Han har testat det mesta, legat stilla, stretchat, kört tung stryka, kört lätt kondition. Ingen har direkt hjälp. Nu har han gett mig fria händer att få honom fit for fight igen. He, he. 

Martin är ingen duvunge när det gäller utmaningar. Vi har i 13 års tid ständigt utmanat varandra och som klisterlappar hängt på alla äventyr tillsammans. Så han är ju ingen nybörjare, inte i huvudet, men kroppen har ju under en lång tid hamnat i träda. Och nu äntligen är det dags att börja så för att i vår kunna skörda. Det är 3 marathon på 3 dagar som är målet för den träning som nu har dragit igång. Och Martin ska med...

Martin har just kört ett styrkepass.

Det här träningsupplägget är det Martin nu ska följa.
Ni ser, det är en mjuk start som successivt ökat. Ett bra upplägg för en nybörjare.