17 februari, 2011

Ett kärnkraftverk inombords

Det är torsdag och jag har inte sprungit sedan i måndags.

Tisdagens vila var rätt lätt att motivera, kroppen var på högvarv efter måndagens pass och jag vaknade vid 02.00 på natten mot tisdag och kunde inte somna om. Varenda muskel spelade en symfoni som gjorde det helt omöjligt att slappna av. Så jag bestämde mig i vargtimmen att det inte var läge för intervaller och inte heller lugn fin återhämtningslöpning.

Natten mot onsdag blev som en repris. Vakande dock vid 01.00 och kunde inte somna om. Kroppen återigen i extas och ville inte slappna av. Hjärnspökena fick panik i synnerhet då jag hade ställt klockan på 05.00 för att inte missa ett tåg. Suck!

Åtta timmar på tåg igår för att komma hem vid halvåtta tiden och då fortfarande känna en extremt pirrande känsla i hela kroppen. Det känns som om jag har ett kärnkraftverk igång inombords, men som är väldigt oregelbundet då jag fryser och svettas om vartannat. Men jag har inte feber....

Och nu är det torsdag. Vet ännu inte riktigt hur jag ska göra med träningen i kväll. Kan nämna att jag även denna natt vaknade vid 02.00. Har i denna härliga timma på dygnet börjat att följa en serie på 4.an. Herregud säger jag bara.